Christina har ”fotoabstinens” så vi bestämmer träff vid Drottningholms slott, runt soluppgången.
Fram med stativet. Det är mörkt nere vid de frusna dammarna.
Diana står på sin egen ö och väntar på oss, vit och vacker.
Men när vi närmar oss henne ser hon inte längre lika vit ut, men fortfarande en skönhet, belyst av månen bakifrån.
Nattens drottning sänker sig dock sakta ner bland träden.
Och solens strålar börjar bli allt mer uppenbara.
Det är fortfarande frost i gräset, efter nattens kyla.
Vägen upp mot slottet ser inte så kul ut men är faktiskt fortfarande hård av nattens frost.
Allén på baksidan av slottet är däremot välkrattad och fin.
Nu börjar ljuset sträcka sig allt längre ner på trädstammarna….
…. som i denna februarimorgon helt saknar löv på grenarna.
Christina går också omkring i parken, sökande efter lämpliga motiv.
Vakten framför slottet spanar också….. på mig tror jag.
Tack Drottningholm för en härlig morgon. Jag hade riktigt glömt bort hur fint det är här.
Vilka fina och stämningsfulla bilder. Man riktigt känner hur dagen vaknar allt eftersom man tittar på dem.
Kram
Tack Marina,
Det var lite den känslan jag ville förmedla.
Tack Anders för att jag fick sällskap och komma ut denna vackra morgon❣️
Intressant att se ett annat bildspråk och jämföra dina tolkningar med mina.
Jag tackar dig för initiativet.
Kul att umgås och härligt att se dina fina bilder också.
Underbara bilder! Tack!
Du kom med fint på ett par av mina bilder på Skurus hemmamatch mot Boden. *High five*
Roligt att inte bara vara bakom kameran