Guidad tur i slummen.

Vill man se världens mest tätbefolkade område då tar man sig till Dharavi.
Här bor och jobbar en knappt 500 000 människor per kvadratkilometer.

Vi tycker ju om guidade turer och i Indien finna ALLT, så här är vår guide i slummen som heter Razzak.
Han är uppvuxen här och vill gärna berätta om sin fina stadsdel.

Stadsdelen består av två delar. Dels bostadsdelen och dels industridelen.

I Dharavi handlar mycket om återvinning. Många har gjort sig rika på att ”köpa” skräp billigt och omvandla det till något värdefullt som går att sälja.
Här är det metallskrot i olika former som lämnas av för recycling.

All plast i våra maskiner är märkta med olika symboler för att berätta vilken sort som just det skalet är gjort av. I Dharavi är man noggrann. Först tar man bort metaller och annat skräp på plasten så att den sedan kan sorteras efter färg och kvalité. Sedan tvättas den för att kunna malas ner till ett grovt pulver som kan säljas till fabriker som gör nya plastsaker. Vi har alla sett reklamen ”Helt tillverkad av återvunnen plast”. Kanske har just ditt skal till telefonen varit här och blivit återvunnet.

Här skär man till inlägg för resväskor.

Många män från ”landet” åker in till Mumbai för att prova lyckan.
Arbetsgivaren ser till så att de som jobbar där kan bo på övervåningen. Han ser även till så att det finns råvaror till dem så att de kan laga sin egen mat. Det gör att man kan leva billigt och spara pengar till familjen. Det innebär också att man kanske måste jobba med sådant som normalt kvinnor gör. Här ser vi ett företag där man syr kläder, helt bemannat av män.

Aluminium smälts ner och renas i hög värme för att producera rå aluminium. Det bildas många hälsovådliga gaser under processen. Jag blev tillsagd att inte vara för länge där inne.
Arbetsplatsen är helt avsaknad av skyddsutrustningar och gasmasker. Men det har man löst på ett fanastiskt sätt, sa den entusiastiska guiden. Att jobba här inne är mycket eftertraktat då man tjänar mer här än på ett vanligt arbete. Dock får man bara jobba här i max två år. Eftersom de flesta på ”smältverket” kommer från små byar med helt giftfri odling av mat återvänder männen till sina byar och lever sedan sunt resten av sina liv. Då gör det inget att man inandats aluminiumångor under två år. Jag undrar vad våra myndigheter skulle sagt om ett sådant resonemang.

Självklart så tar man hand om använt kablage. Skala, sortera och smälta ner…..

Floden Mithi som rinner genom området ser helt annat än trevlig ut. Svårt att tänka sig att det för bara 35 år sedan faktiskt fanns fiskare som levde på vad som fanns i vattnet.